RESUL Marschen 2025, ​Dag 2. Misterfall - Kisa

Scoutläger

Start vid Misterfall askäng. En ganska fuktig morgon. Här gäller det att hålla koll på vart man går, så man inte missar avfarten till leden. Det är lätt att snabbt traska på vägen fram. Men efter ett tag märker man att man är mitt i en utfodringsplats för vildsvin. Bara att vända om och hitta den lilla stigen som leder ut mot höjderna innan Arnebo. Det öppnar upp sig med fina vyer över tallskogen. En kort sträcka över ett hygge och sedan är man på väg mot Hummelhögsravinen. 

Här blir det ganska steningt och bökig stig. Brant dessutom. Närmare ravinen även ganska blött. Naturligtvis satte jag fötterna i leran. Så en kort rast vid ravinen passade bra. Bänkar och stora informationsskyltar gör att det troligen är ett ganska välbesökt ställe för skolutflykter.  

Efter en kortare rast och ordnande av utrustning fortsatte färden. De finns vissa ställen där man inte kan undvika att korsa stora vägen mellan Östrbymo och Kisa. Efter ravinen så kommer man fram till en sådan plats. Här kan man även vika av ner mot Strömsholms kvarn. Det går att leta sig upp mot Vimantorp genom skogen, så slipper man gå fram och tillbaka längs stora vägen. Det blir en omväg på ca 2 km. Jag hoppade den omvägen idag och istället blir det ca 100m längs landsvägen och sedan viker man av mot Vimantorp. Lång och seg uppförsbacke men vyerna öppnar sig väster ut mer och mer ju längre man stretar sig uppför.  Strax innan Norrgården vikar man av från grusvägen och följer leden via en gamal fägata med hagar på båda sidor. För att något senare vika av ytterligare en gång och följa stigen som först går över ett hygge men snart försvinner in i en tät skogsplantering. Leden är tydlig och här är det inte så stor risk att komma fel.  

Efter ca 1,5 km trevlig skogstur kommer man ner på en stickväg och här öppnar tallskogen upp sig så som en modern skogsbrukad tallskog brukar göra. Lyckades reta de lokala gökarna som ilsket flög runt och undrade vem som hade modet att hoa i deras skog. Nu började också suget efter mat göra sig gällande och jag såg fram emot en lunchpaus vid Glimmingens sandstrand. Passerade ett jaktorn som huserade socknens största samling ölburkar. Det är väl en sak att sitta och öla på älgpasset, men ska det vara så svårt att ta med sig skräpet hem?

Ju närmare kursgården Grönebo jag kom ju mer stoj och stim hördes. Det var scoutläger på gång och de verkade ha trevligt. Scouter överallt men när jag väl hade passerat själva lägerområdet lugnade det ner sig och de enda som jag stötte på var ett par tyskar som hade ocuperat vindskyddet vid badstranden. Jag fick nöja mig med en klassisk picknic bänk/bord. Men det gick utmärkt. dock blåste det på över sjön men det gjorde att skor och strumpor (Som blivit blöta vid lerbadade i ravinen) torkade snabbt.  Bytte även några ord med storscouten själv. dvs chefen för lägret som var ute och smög i buskarna. 

Stranden vid Glimmingen är en ganska bortglömd pärla. iallafall så här tidigt på badsäsongen. väl värt ett eget besök. Det var hårt att dra på sig ryggsäcken och fortsätta då det vara ganska skönt att ligga raklång en stund.  Tyskarna i vindskyddet eldade på och egentligen så var jag på optimalt avstånd. Ingen rök i ögonen men doften av lägereld spred sig över badplatsen. så lite lägereldskänsla blev det trots allt.

Så efter lunch, kaffe, powernap och fotbad i Glimmingen så var det dags för sista etappen. Från skogstig så var det nu grusväg. En grusväg som övergick till en något grov makadambelagd traktorväg. Förvånansvärt obekväm att gå på. Troligen hade vägen fått ett nytt lager sten för inte så länge sedan. Dessutom är den nog inte så vältrafikerad. Väl inne i skogen så kommer man ju ilä från vinden och då blev det rejält varmt. 

Kisamasten, en av Sveriges högsta TV-master såg man under hela vägen och här kommer man så nära att man kan höra suset från staglinorna. Masten är över 300m hög och byggdes någon gång i slutet av 60-talet.

Vägen skär genom ett område med torra hällmarker och passerar en göl med det märkliga namne skarngöl och då kommer man åter in i en mer "vanlig" östgöts skog. Här vid vägskälet trekanten. Börjar sedan Anna Gerdas led. Tio skyltar med  citat från den kontroversiella Gerda Antti s bok "livet omkring" de är illustrerade av Anna Helldorf. 

Innan man kommer in till Kisa så passerar man odlingslandskapet vid Föllingsö säteri. Ett bevarat odlingslandskap med rötter från 1700-talet. Det skulle lätt kunna spenderas en dag bara med att vandra runt i de vackra omgivningarna. 

Efter Föllingsö ansluter man på promenadstigen som går över berget vid Långasjönäs för att sedan vandra in i Kisa och denna vända avslutades även den vid Coop i Kisa. Samt pizza på pizzeria Capri mitt i centrum.